Svensk media, en sorglig historia…

Jag har, som de som läser bloggen frekvent redan förstått, inte mycket till övers för svensk media. Vad värre är; det finns grader i helvetet. Jag läste i lokalblaskan idag, med ett snett leende, den fortsatta hetsjakten på en före detta politiker i min hemkommun Kristianstad. Det var inte dåligt med dynga de hade fyllt gödselspridaren med den här gången…

Som en liten bakgrund kan berättas att den före detta politikern heter Michael Anefur och inte direkt är älskad av lokalblaskan, inte alls faktiskt. Det har spillt över på redaktionell plats för länge sedan, vilket är sorgligt. Sorgligast av allt är nog att man börjat acceptera att det är så och mest skratta åt det istället.

I alla fall så var Anefur fram till i maj i år styrelseordförande för det kommunala renhållningsbolaget. Han har nu anställts som vd i detsamma. Det är naturligtvis den nya styrelsen (med annan politisk majoritet än den förra) som har anställt honom, men det hindrar inte lokalblaskan från att konspirera och sprida allmän dynga.

Det är just allmän dynga det är, både på redaktionell plats och på ledarplats. Det måste verkligen vara jobbigt som journalist att ha som uppdrag (eller kall) att skriva ner en och samma person hela tiden utan att ha något sakligt att kritisera. Det blir ofta bara floskler.

Det är smått fantastiskt hur blaskan, helt utan substans lyckas fylla spaltmeter på spaltmeter med dynga. Den enda kritik som faktiskt är förankrad i verkligheten är att den nye ordföranden, Jan Karlsson, inte kallat styrelsen i enlighet ABL. Det är dock så ringa att den inte kommer att leda till något rättsligt efterspel och har framförallt inget med Anefur att göra. Ändå kommer det tre artiklar i form av spottloskor mot Anefur i samma tidning.

Jag skulle hellre se artiklar om hur medarbetarna trivs med vd:n och hur det går för bolaget. Rapporter säger nämligen att han inte alls är så inkompetent som blaskan (men tydligen inte Anefurs tidigare politiska motståndare) vill göra gällande. Styrelsen är nöjd, personalen också, men det spelar tydligen ingen roll.

Det finns hundratals vinklade, floskelfyllda och svavelosande artiklar att peka ut, men idag nöjer jag mig med en (det är bara att gå in på deras hemsida och söka om ni vill läsa mer skit). Rubriken (och innehållet) säger: ”Michael Anefur kan avsättas”. Vad är det för insinuant skit!? Det är väl ingen nyhet att det går att avsätta en vd? Är man vd har man yttersta ansvaret och då sitter man alltid löst, det är därför de ofta har bra avtal som tryggar dem ekonomiskt ett tag vid ett vid eventuellt avsked. Varför tar då blaskan upp detta nu? Tja, det är ju dålig och uppviglande journalistik. En del i den personliga hetsjakten på Anefur.

Och att insinuera att Anefur visste om att ordföranden brutit mot ABL och därigenom var i ond tro är otroligt lågt och dessutom helt utan källor eller verklighetsförankring. Följden av att Anefur skulle vara i ond tro skulle vara att anställningsavtalet skulle sakna rättskraft och då skulle Anefur inte vara anställd.

Det är ganska magstarkt att skriva en så insinuant artikel utan någon som helst grund, och på redaktionell plats dessutom. Tar det aldrig slut?

——

Intressant?

Andra bloggar om: Lokalpolitik, Kristianstadsbladet, Idioti, Svensk media

Fler artiklar som ”kommit bort”

Det har tydligen varit problem på tidningen kristdemokratens webredaktion. Delar av (eller kanske hela) förra numret kom av någon anledning aldrig ut på nätet. Jag tycker att det var en himla otur eftersom det fanns ett par nyanserade och bra artiklar om utvecklingen i KDU i det numret. En av dem var min och den finns att läsa här.

Även Martin Källstrand, som varit aktiv i debatten tidigare (här och här), hade skrivit en bra artikel i det numret. Jag håller, som framgått, inte med honom i alla sakfrågor, men jag tycker att alla som kan föra en debatt på ett stringent och sakligt sätt förtjänar beröm. Martin har givit mig tillåtelse att publicera debattartikeln här på bloggen, so here it is:

 

Människovärde o kristen etik värnas mer än någonsin i KDU
(Slutreplik på Stålbert och Sturessons artikel i Kristdemokraten 21/6)

Jag håller med Stålbert och Sturesson om att Kristdemokrati inte är konservatism och jag välkomnar debatten om vart gränserna går för vad som är kristdemokratisk politik. Även signalerna om att det nu är slut på ett etiketterande av personer inom partiet som ”icke kristdemokrater” är en välkommen förändrig.

Återigen kan jag bara fastslå att KDU förändras: från att tidigare ha varit ett förbund som drev på för förbud av exempelvis skateboard och reklam, till att idag vara ett tydligt borgerligt ungdomsförbund som i större grad välkomnar människor och familjers frihet till egna beslut och vissa marknadsekonomiska lösningar på samhällsproblem. Var 1970-talets KDU mer kristdemokratiskt än dagens? Kanske, kanske inte, men KDU kommer troligtvis att fortsätta att förändras över tiden och idag finns inte många KDU:are som vill förbjuda reklam och skateboard – även om några verkar längta tillbaka till 1970-talets version av KDU.

Skribenterna menar att KDU tagit beslut som inte går att förena med Kristdemokratisk ideologi och tar sänkningen av socialbidrag och värnandet av ett starkt försvar, som intäkt för sin linje. Att som Stålbert och Sturesson hävda att det är icke-kristdemokratiskt att anse att fackföreningsavgift, dagstidning och TV inte bör definieras som ”existensminimum”, är tämligen magstarkt. Utifrån vilka kristdemokratiska principer måste socialbidraget täcka inte bara nödvändigheter, utan även bekvämligheter? Sturesson gick inför riksmötet så långt att han hävdade att TV tillgodoser ”själsliga behov” och utifrån denna kristdemokratiska princip motiverade att skattebetalarna har ett moraliskt ansvar att betala detta för bidragstagarna. Jag kan endast konstatera att min definition av ”själsliga behov” skiljer sig från Sturessons.

Den kristna idétraditionen, såsom jag tolkar den, värnar hög arbetsmoral och stöd till utsatta genom det civila samhället, men nämner ingenting om en gigantisk välfärdsstat som skall bära människor från vagga till grav – men här är vi kanske oense. På vilket sätt är det mer kristdemokratiskt att solidariteten kommer från staten och inte från det civila samhället?

Att avfärda ett starkt försvar som ”konservatism”, vilket även Tidningen Kristdemokraten gjort, anser jag också vara olyckligt. Försvaret garanterar vår trygghet och säkerhet, någonting som kristdemokrater i alla tider värnat. Ett försvar med goda resurser garanterar också våra möjligheter att bidra till fred, demokrati och människovärde bland våra bröder och systrar i andra delar av världen, även i fredstid. Kristdemokraternas principprogram säger att Försvarsmakten ska ha en sådan styrka, sammansättning, beredskap och gruppering att den kan verka krigsavhållande vid säkerhetspolitiska kriser i närområdet. Principprogramsförfattarna kanske även de tvingas gömma sig när det rättrogna kristdemokratiska svärdet viner från de höga hästarna – för en ”krigsavhållande styrka” innebär de facto ett starkt försvar, i alla fall så länge vi inte är medlemmar i Nato. Kristdemokratin är på intet sätt en pacifistisk ideologi och jag anser att man kan som svensk kristdemokrat mycket väl motsätta sig den slakt av försvaret som S genomförde med stöd av Mp och V, och därför idag vilja återställa försvaret till en fungerande kapacitet. Socialdemokraten på var svensks axel verkar viska ”högerspöke” i örat på den som inte accepterar vänsterkartellens nivåer – både vad gäller socialbidrag och försvarsanslag.

Den kristdemokratiska ideologin lever inte i ett vakuum och självklart tangerar den ibland andra tankegångar på flera punkter, exempelvis liberalismen, konservatismen, och ibland socialismen. Hade vi haft patent på alla goda idéer hade det varit omöjligt för kristdemokrater att forma allianser med andra partier, vilket i de flesta länder där kristdemokrater inte har egen majoritet är en förutsättning för regeringsinnehav.

KDU har även kritiserats, bl.a. av studentförbundets Erik Bengtsson, för sin ståndpunkt att tillåta temporär kemisk kastrering av serievåldtäktsmän. Alf Svensson skrev på sin blogg i valrörelsen: ”Ställ den så kallade integritetskränkningen mot den gränslösa förnedring och livslånga kränkning som en våldtagen flicka utsatts för… Dessa unga våldsverkare, en del av dem förmodligen fostrade i något slags patriarkal inställning… Jag tror att dessa ungtuppar skulle behöva dömas till kemisk kastrering under viss tid. De borde gå ett antal månader utan potens… Men vill vi få stopp på den ökande terrorn mot flickor i våra svenska samhällen krävs det mer än verbala åtgärder.” Jag håller med Alf Svensson. I varje ord han skriver. Jag beklagar att kritikerna av detta förslag inte ställer sig på brottsoffrens sida i samma grad som vår f.d. partiledare och dagens KDU gör.

I övrigt kan jag inte ta ansvar för vad andra, enskilda KDU:are tycker och säger och om det finns enskilda personer som blandar ihop ideologier eller inte. Jag vet bara att jag personligen och de flesta KDU:are med mig grundar all sin politik på kristdemokratiska värden och ideal. Min förhoppning är en fortsatt ideologisk debatt där människovärdet och den kristna etiken värnas högst och får stå i centrum. Dessa principer värnas högre än någonsin inom KDU, principer som bär genom tiden och rätt paketerad gör den Kristdemokratin attraktiv för både nuvarande och framtida generationer.

Martin Källstrand
2:e vice ordförande KDU

 

 

Kanske den bästa artikeln av alla stod Staffan Nilsson för, men den togs inte ens in i papperstidningen tyvärr. Även denna har jag fått tillåtelse att publicera:

I förra numret av tidningen Kristdemokraten skriver Daniel Sturesson och Matilda Stålbert om hur fel det är med konservativa i KDU. Jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag läser vad de skriver.

Jag är nämligen konservativ, och det var med utgångspunkt i konservativa värderingar som jag för inte allt för länge sedan valde att bli medlem i KDU och Kristdemokraterna. Döm då av min förvåning när jag i partitidningen får läsa spottloska efter spottloska emot mina grundläggande värderingar ifrån ledande medlemmar av ungdomsförbundet. Jag hoppas verkligen att dessa är en liten minoritet som skäller mer än vad de bits.

Annat lät det nämligen när jag var på en föreläsning med Göran Hägglund hos studentföreningen Heimdal i Uppsala. Då fick jag tvärtom höra att jag som konservativ ”självfallet var välkommen till Kristdemokraterna”. Samt, ”Du gärna får kalla dig konservativ. Det är det många som gör i mitt parti”.

Jag vill därför fråga Matilda Stålbert och Daniel Sturesson. Skulle jag, så som konservativ, vara lika självfallet välkommen till Kristdemokraterna och ni fick styra?

Staffan Nilsson
Ordförande KDU Lincopia

Det tål att tilläggas att jag själv inte titulerar mig konsevativ. Jag tycker bara att det var en kort, koncis och bra artikel. Tänkvärt…

——

 

 

Intressant?
Andra bloggar om: Ideologi, KDU

Min artikel i förra numret av Kristdemokraten…

…kom aldrig med i nätuplagan, så den kommer här istället:

Sökes: stringens och saklighet
Det är med viss häpnad och bestörtning jag har tagit del av den debatt som följt efter KDU:s riksmöte, bland annat här i tidningen kristdemokraten. Min avsikt har varit att inte lägga mig i debatten, men till slut har debatten nått så låga nivåer att jag inte längre kan avhålla mig från att kommentera.

Det är framförallt två saker jag reagerar på. Det ena är att Stålbert och Sturesson konsekvent faller tillbaka i att konstatera att nuvarande politik i KDU inte är kristdemokrati. Trots att de i sin artikel ”Kristdemokrati är inte konservatism” skriver: “Vi tycker (… ) inte att det är klokt att peka ut vilka människor som är kristdemokrater och vilka som inte är det“ så kan de i samma artikel drista sig till att skriva att “att oavsett omvärldsläget förorda ett starkt försvar är (…) inte kristdemokrati”. Märkligt.

Det andra jag reagerar på är att Stålbert och Sturesson väljer att återge en friserad variant av de beslut som togs för att ge sin linje större emfas. De skriver i en tidigare artikel: ”[a]tt förvägra barn till föräldrar som lever på försörjningsstöd möjligheten att se på teve, är att skapa ytterligare utanförskap”. Beslutet som fattades på riksmötet var att inte räkna in TV-licens och dagstidning i existensminimum. Existensminimum är det absolut lägsta försörjningsstöd som betalas ut och det sker i praktiken nästan aldrig. Varje fall av försörjningsstöd bedöms enskilt och skälig levnadsnivå är vägledande. Barn är en avgörande faktor i helhetsbedömningen. Det handlar alltså inte om en generell sänkning av försörjningsstödet och det har ingen effekt på barns möjlighet att se på TV.

Artikeln skulle bli allt för lång om jag skulle argumentera för min syn på KDU:s ställningstaganden. Jag nöjer mig därför med att konstatera att den kristdemokratiska ideologin är en öppen och bred ideologi. Således är det fullt möjligt att två motsatta ställningstaganden i en given fråga båda kan vara förenliga med ideologin.

De som är missnöjda med årets riksmöte måste inse att de inte har monopol på kristdemokrati. Precis som de som är nöjda med utfallet av årets riksmöte under andra omständigheter kan tvingas acceptera att ett höjt existensminimum och ett mindre militärt försvar är inom ramen för kristdemokrati, måste de som är missnöjda idag inse att KDU:s aktuella ställningstaganden också är kristdemokrati.

Att gå till hårt angrepp mot majoriteten i KDU och i svepande ordalag avfärda KDU:s ställningstaganden som icke kristdemokratiska är dålig retorik och vittnar om brist på argument. Beteendet gagnar ingen, i synnerhet inte stämningen i förbundet. Använd adrenalinet och spaltmetrarna till något konstruktivt istället. Använd tidningen kristdemokraten, first class och andra fora till att väcka tanke och debatt i sakfrågorna. Övertyga KDU:arna med fakta och sakliga argument. Berätta exempelvis varför ett högre existensminimum och ett mindre försvar är mer förenligt med kristdemokratisk ideologi. Måhända är det alldeles självklart för er, men uppenbarligen så är det inte självklart för majoriteten i KDU.

 

 

Max Thagesson
Förbundsstyrelseledamot, KDU

——

Intressant?
Andra bloggar om: Ideologi, KDU

Hägglunds tal

Jag är glad över Göran Hägglunds val av inriktning på sitt tal i Almedalen igår. Han börjar med att ställa den retoriska frågan om vad sossarna och Mona menar när de talar om rättvisa och att de ska återställa rättvisan. Jag skrev för inte så länge sedan just om sossar och rättvisa här på bloggen. Vad jag inte visste då, men som jag vet nu efter att ha läst om Mats Odells torgmöte i Visby är att siffror från finansdepartementet visar att det ”klyftorna” ökade under s-regeringen. Enligt beräkningen har inkomstspridningen ökat med 26 procent och koncentrationen av förmögenhet med nästan lika mycket under socialdemokraternas tioåriga maktinnehav. Är det så man återställer rättvisa? Läs mer här (om sossar och rättvisa i sista stycket)

Att Hägglund sedan lägger nästan hela resten av talet åt psykiatrin är både modigt, rätt och förhoppningsvis smart. Slår det väl ut så bättrar det på stämpeln på kristdemokraterna som ett seriöst och trovärdigt parti som värnar om marknadens, individens och de små gemenskapernas frihet samtidigt som man förstår och tar ansvar i de mjuka, sociala frågorna.

Dessutom så är Sverige i stort behov av en reform inom psykiatrin. Precis som Göran säger så måste vi på ett tidigare stadium behandla de som behöver behandling. Men viktigast av allt är att de som verkligen behöver hjälp inte tvingas klara sig själva eller åker som en yo-yo in och ut ur psykvården. Även detta har jag tagir upp i ett tidigare inlägg, här.

Go Göran, du är rätt ute!

Mer rapportering om Hägglunds tal hittar du här, här, och här.

——

Intressant?
Andra bloggar om: Almedalen, Göran Hägglund, Socialpolitik, Kristdemokraterna, Ideologi

(S)VT – inget annat än partimegafon!

Jag har nu lämnat U-landet Belgien och kommit hem till Sverige. Det har ju många fördelar, men också en del nackdelar. Just nu sitter jag och tittar på eftersändning av sossemorgon. Eller förlåt, God morgon Sverige på svt. Marianne Rundström, som ska försöka framstå som opartisk reporter, sitter i en direktsänd diskussion och konsekvent håller med Wanja Lundby Wedin (LO) samtidigt som hon konsekvent ifrågasätter och avbryter Signhild Arnegård Hansen (Svenskt Näringsliv).

Marianne och Wanja tar upp största delen av sändningen med att ondgöra sig över att unga, 55+, långtidsarbetslösa och lågutbildade inte fått lika stor del av de 90 000 nya jobben som ”alla andra”. ”Alla andra” utgörs alltså av de som är mellan 30 och 50 år, har en bra utbildning och arbetslivserfarenhet. Marianne S Rundström och Wanja skriker ikapp om hur hemskt och orättvist det är på svenska arbetsmarknaden. Men, vad de egentligen säger är att hemskt och fel det är att just de som är välutbildade, har bra arbetslivserfarenhet och många år framför sig i arbetslivet som det går bra för på arbetsmarknaden.

Giv mig kraft!!

Borde inte sossarna ha lärt sig att folk inte vill ha ett samhälle där de som inte kämpar och arbetar är de som belönas…

Dessutom så menar det det är för hemskt att akademiker anställs till jobb där de egentligen är överkvalificerade. Detta stänger ju ute de outbildade även från okvalificerade jobb… Jo, men det är väl knappast någon skräll. Sossarna har ju under flera år använt universitetet som gömställe för arbetslösa. Hade de tagit tag i problematiken i tid så hade inte alliansen stått med arbetslöshet upp till hakan och akademiker i varenda rännsten när vi började. Då hade det varit lättare för företag att slussa in rätt folk på rätt platser.

Dessutom är det fortfarande väldigt dyrt att anställa, varför företag tenderar att hålla sig till att anställa väldigt kvalificerad arbetskraft och väntar med att anställa brett.

Marianne S Rundström rundar av med att diskutera Sahlins tal med en retorikexpert. I det här inslaget radar hon upp ledande frågor som börjar t ex med: ”Man ju alltid sagt om Mona Sahlin att hon talar så folk förstår…”

*VOMIT*

Det är inte märkligt att (s) har varit tvungna att genom lagstiftning tvingat folk att betala för den här skiten. Det är dags för alliansregeringen att en gång för alla tvinga all tv att konkurrera på lika villkor. Det är orimligt att svenska folket ska tvingas att sponsra sossarnas partimegafon!

——

Intressant?
Andra bloggar om: Statstelevisionen, Sosseri, Mona, Almedalen

Sahlin söker idéer

Hon har tydligen inga egna.

Sahlin har guldläge att profilera sig och sitt parti. Hon är en av få partiledare som orkat sig till Almedalen i år. Dessutom är hon nybakad partiledare för Sveriges största parti (än så länge). Vidare har hon p g a alliansregeringens tafatta agerande i media oförtjänt lyckats få opinionssiffrorna med sig. Bordet är dukat, media och folkopinionen är redo att svälja vad hon än har kokat ihop. Media, i synnerhet, är i gammal god stil redo att svälja vad hon än säger och hur hon än tänker profilera partiet. Och vad händer?

Ingenting…

Vad vill du Mona Sahlin? Jo, ja, eeeeh, ähum… Jag, eeh, tänkte lyssna på någon annan. De behöver inte ens vara sossar, jag… eeeh… lyssnar på vem som helst som är beredd att hjälpa mig att göra mitt jobb…

Läs mer om vad Mona vill. Eller, förlåt, jag menar vilka hon tänker fråga vad hon vill…. I alla fall finns det lite att läsa här, här, här, här, här, här och här.

Jaja, Mona gillar ju i alla fall både Barbie och Springsteen och det är ju folkligt, eller?

——

Intressant?
Andra bloggar om: Sosseri, Mona, Ideologi, Idioti, Almedalen

Vilken är målgruppen?

Nu ska tydligen alkoholhaltiga drycker märkas med ”informationstexter”. Det finns många intressanta aspekter i detta. Jag undrar bl a varför det kallas ”informationstexter” när de inte innehåller någon information. Texterna är idotiska uppmaningar till dem som inte vill lyssna och skulle de höra så lär de väl inte bry sig. Exempel på ”informationstexter” är:

”Under 18 år? Avstå alkohol!”, ”Gravid? Avstå alkohol!”, ”I trafiken? Avstå alkohol!” och ”På jobbet? Avstå alkohol!”

Som någon artonåring som i lyckoruset av att ha fått tag på starköl eller starksprit skulle få samvetskval av en sådan text…. Den som är gravid, på jobbet eller i bilen och sitter och dricker kommer nog inte heller att lägga särskilt mycket energi på att ens läsa texten och skulle de läsa så tror jag att socialstyrelsen redan torskat den matchen om man säger så…

——

 

Intressant?
Andra bloggar om: Alkoholpolitik, Idioti

Facket får spö och jag bara myser…

Opinionen svänger tydligare mot facket och deras maffiametoder. Det är välkommet. Och efterlängtat. Den lettiska arbetsgivareorganisationens och Svenskt Näringslivs verkställande direktörer konstaterar i ett gemensamt uttalande att om EG-domstolen följer generaladvokatens utlåtande om att stridsåtgärder måste vara proportionella kommer en ny Waxholmskonflikt aldrig kunna uppstå. Mer, mer, mer…

Och det kommer mer. Idag rapporterar DN om att jobben inte flyttar österut trots tjänstedirektiv, globalisering och möjlighet för östeuropéer att komma hit och sälja sin billiga arbetskraft. Tvärtom så har det möjliggjort att svenska företag kan vara kvar i Sverige.

”Låglönejobben i östeuropa [har] snarare betytt att svenska företag behållit verksamhet i Sverige än att antalet jobb blivit färre”

”Arbetsuppgifter som kräver mycket personal och som är enkla att utföra, men inte lämpar sig för automatisering har ofta hamnat i lågläneländerna i vår närhet. Det har å andra sidan betytt att när fler får jobb i östländerna så växer medelklassen och därmed marknaden”

”- Marknaden och möjligheterna växer. Utan utvecklingen i öst hade inte den svenska högkonjunkturen varit lika stark, säger rapportförfataren Robert Tenselius”

Är det inte fantastiskt? Som det kan bli när politiker öppnar upp för marknaden…

Visst är det härligt! Då menar jag inte bara att det går bra för Sverige, Europa och världen. Känslan av att ha haft rätt är inte att förakta!

Nu ser det dessutom ut att bli lite liv i regeringen på frågan. Två riksdagsledamöter från (fp) verkar vara sugna på att driva frågan om generösare turordningsregler och proportionalitet vid stridsåtgärder. Hoppas verkligen de kan omvända fackföreningskramarn Littorin . Generösare turordningsregler har KDU drivit sen 2005, när undertecknad i samarbete med Peter Karlsson, Charlie Weimers och Jim författade vårt fantastiska arbetsmarknadspolitiska manifest. Att proportionalitet ska krävas vid fackets stridsåtgärder kräver KDU sedan vi drog igång, ähum, kampanjen ”A non facking generation”. Synd bara att det inte är vi själva som har stake nog att driva de här frågorna på riktigt. Det skulle kunna bli riktigt klös i debatten, något som både Sverige, våra arbetsgivare, kristdemokraterna och KDU behöver.

——

Intressant?
Andra bloggar om: Littorin, KDU, Arbetsmarknadspolitik, Sosseri, Kristdemokraterna, Kapitalism, Folkpartiet

Jag skulle klara mig

Skulle du?

Tydligen är det nya krav som gäller. Nu har världens bästa golfare börjat lägga sig i flickors klädsel och pojkars frisyrer. Läs mer här.

——

Intressant?
Andra bloggar om: Demokrati och författning, KDU, Kommunism, Sosseri, Idioti

Kobajs och växthuseffekt

Nu är jag tillbaks efter en tripp till Värmland för Peter och Idas bröllop. Det återkommer jag till senare. Först måst jag säga att det var med glädje jag tog del av måndagens nyhetsrapportering. Till slut har även svensk media uppmärksammat boskapssektorns påverkan på växthuseffekten. Att kossor rapar, fiser och skiter har en omfattande påverkan på växthuseffekten. Detta är något som många vetat länge, men av någon anledning har det blivit en nyhet i Sverige först nu.

Jag ser humorn i det hela, men jag tycker att det är tråkigt att de som inom kristdemokratin driver på för en tydligare miljöprofil, exempelvis Ehrenberg, väljer att vifta bort det här som vore det trams. Det är ju knappast en pajasrapport det är frågan om. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) rapporterar om att det är ett faktum att:

• boskapssektorn står för 18 procent av utsläppen av växthusgaser, vilket är mer än transportsektorn.
• boskapssektorn står för 65 procent av utsläppen av dikväveoxid (lustgas) vars globala uppvärmningspotential är 296 gånger större än det för koldioxid.
• världens produktion av kött- och mejeriprodukter kommer mer att dubbleras innan år 2050
• boskapsskötsel är en av de främsta orsakerna till avskogning, markförstörelse (överbetning, packning av marken, erosion) och negativa återverkningar på grundvattnet

Hela rapporten finns här och en artikel angående rapporten finns här (i FAO:s tidning).

Detta kan knappast viftas bort som trams. Det är ju alldeles uppenbart att det går att göra en skillnad för miljön även på det här planet. Alla människor, all industri och allt jordbruk borde väl ta hänsyn till sin miljöpåverkan?

Ehrenberg frågar sig huruvida kossorna är rätt ände att börja i. Det är knappast en relevant frågeställning. Mig veterligen så läggs det redan ganska omfattande arbeten på andra håll.

——

Intressant?

Andra bloggar om: Klimat, Miljö, Kristdemokraterna